LogganFacebook

När jag fotograferar tänker jag inte, jag har ingen plan, ingen färdig idé. Något fångar mitt intresse och jag börjar jobba. Oftast försvinner jag in i en bubbla och i denna bubbla får motivet ett liv. Jag ser framför mig hur slutresultatet ska se ut. Ofta hinner jag dock ändra mig både en och sju gånger under efterarbetet. Jag kan sitta i timmar och stirra på ett foto innan det är färdigt. Jag lägger stor vikt vid efterarbetet, det är här jag kan ge ett förhållandevis ordinärt foto en egen personlighet och det är här jag får möjlighet att uttrycka mig själv, vad jag såg och kände. Mina foton är lika mycket en verklighetsspegling som de är en skiss där jag kan förmedla min syn och upplevelse.

Jag heter Alex Eliasson och arbetar med fotografi. Jag driver mitt egna fotoföretag och har en liten utställningshall i centrala Stockholm.
Jag gör allt från företagsevent, bröllop, reklam till stora landskapstavlor.
Jag har arbetat mot både företag och privatpersoner. Bland annat Falu Rödfärg, Scan och restaurang AG. Jag har en permanent utställning med stora stockholmsmotiv på Sheraton Stockholm hotel på tegelbacken 6.

Eftersom jag fotar ganska vanliga saker, vad gör då mig speciell och hur sticker jag ut? Stockholm kryllar ju av fotografer.
Jag ska inte påstå att jag är den fotograf med sämst syn av alla men jag skulle nog kunna placera mig i toppskiktet. Jag är helt och hållet blind på höger öga och det vänstra går på halvfart så att säga, med 50% syn på ett öga och ett djupseende som vid tillfällen lämnar mycket att önska så lyckas jag med lite tur att ta oförskämt bra foton.

Min signatur, som förmodligen gömmer sig i alla mina foton är något typ av optiskt fel, skit på linsen eller en smutsig sensor - saker jag inte ser men som skvallrar om att fotot är taget av mig. Teknisk perfektion är inte min grej, förmedla riktigt snygga bilder däremot - det är jag bra på.